Maria E Harrysson, based in Malmö and Blekinge, Sweden.
-
She has a BFA from Konstfack University College of Arts, Crafts and Design, Stockholm. Exhibited with solo-shows in Stockholm, Malmö, Lund, Gothenburg and more. Group-shows in London, Hong-Kong and different parts of Sweden. She have recieved grants from Malmö City and three working grants from the Swedish Arts Grants Committee (Konstnärsnämnden), represented with several works in the collections of Region Skåne.

”De senaste åren har jag återkommande - genom teckningar och objekt, ofta i kommunikation med varann i en installation, behandlat den komplexa relationen mellan människa och natur. Avståndet som uppstått mellan det sekulariserade samhället och vårt ursprung växer och vi beundrar och romantiserar naturen samtidigt som vi förstör och utnyttjar den. Jag försöker provocera betraktaren och återger scenarier som skapar osäkerhet gällande det vi tar för givet; att solen stiger, vattnet flyter eller att hav möter himmel i en horisont.
Min primära teknik kan beskrivas som ett måleriskt tecknande, främst i blyerts.
De krafter som vi ännu inte upptäckt och de som vi själva bidragit till, det ovissa, lockar. Genom ljusfenomen och ånga söker jag detta flyktiga tillstånd, ibland i form av en älvdans som övergår i metangas som skingras i luften. Det vackra i det farliga, den mänskliga ödmjukheten.
I mina tredimensionella verk är tematiken liknande, där ger jag ofta nya slut för material vi annars kastar bort: genom att imitera naturen med mänskligt uppfunnet stoff i ett tafatt försök att rekonstruera och ställa allt till rätta efter de sår som okunskap rivit upp. Här bildar plasten former av ihoplappade fossil för att återställa det som materialet i sig - plast gjord av olja - i själva verket har brutit ned. Träfibrer blir via papper och kartong nya organiska former i lager på lager som slipas ned likt en sten under vågorna.”

-

”In recent years, I have repeatedly - through drawings and objects, often in communication with each other in an installation, dealt with the complex relationship between man and nature. The distance that has arisen between secularized society and our origins is growing and we admire and romanticize nature while destroying and exploiting it.
I try to provoke the viewer and reproduce scenarios that create uncertainty regarding what we take for granted; that the sun rises, the water flows or that the sea meets the sky in a horizon.
My primary technique can be described as a painterly drawing, mainly with graphite pencil.
The forces that we have not yet discovered and those that we ourselves have contributed to, the uncertainty, attract. Through phenomena of light and steam, I seek this fleeting state, sometimes in the form of a fairy dance that turns into methane gas that dissipates into the air. The beauty of the dangerous, the human humility.
In my three-dimensional works, the theme is similar, where I often give new ends to materials we otherwise throw away: by imitating nature with man-made material in an awkward attempt to reconstruct and set everything right after the wounds that ignorance has torn up. Here the plastic turns into forms of patched fossils to restore what the material itself - plastic made from oil - has actually broken down. Via paper and cardboard, wood fibers become new organic forms in layers upon layers that are ground down like a stone under the waves.”